Gud vad jag tjatar om min hårfärg. Förstår att det är jobbigt och påfrestande för min omgivning.
Ringde mamma (som är frisör) nyss och frågade om vi inte ska göra mig till brunett..!?
"Du vet vad jag tycker" *suck*
Då blir jag ju ännu mer sugen på att bli brunett..
"Hinner du i morgon jag börjar inte förrän två??"
Jag vet att jag kanske kommer ångra mig men det spelar ingen roll, för jag kan inte släppa denna tanke nu. Inte förrän jag provat (igen).
Senaste timmen har jag klagat på hur blek jag är och hur kort mitt hår är. Jag vill ju ha låååångt! (och brunt)
DÅ säger Markus:
"För att vara blek, korthårig och ha fel hårfärg så är du ju rätt fin"
Det är väl kärlek!
6 kommentarer:
Glöm inte färga ögonbrynen med men brunett, ska du verkligen bli brunett. Blir man inte blekare då. :-)) du får ta din väska å följa med till Kanarieöarna å få lite färg :-)
Men jag kan inte sluta tänka på det? Såhär blir det alltid, jag får för mig nåt sen måste jag genomföra det. Oavsett!
Jag kan ju bli blond igen.. =)
Jag förstår hur du känner precis, är med jättesugen men vet att jag inte kommer våga ;)
Så många ggr jag varit brunett och ALLTID ångrat mig. Men när Jessica sa till mig att jag i princip är ful i brunt år färgade jag det aldrig igen hehe. Kanske svart då? :)
Ann-ida: Jo du vågar! Vi gör det tillsammans =)
Anna: Svart? nej det gör jag inte om! haha! Men du är ju fin i brunt! Jag måste prova behöver nåt nytt. Sen kan jag bli blond igen. Man kan ju inte se likadan ut heeela tiden. Tråkigt! Jag bokar en tid till dig med då ;)
Hehe bara att håret blir så slitet, jag skulle däremot kunna tänka mig riktigt rödbrunt. Men lyycka till!
Skicka en kommentar